I Sverige finns flera tusentals pollinerande insekter som fjärilar, humlor, solitärbin, honungsbin, flugor och skalbaggar. Alla behövs de för att pollinera vår mat, våra odlingar och vår vilda natur.
Här möter du några av dem på nära håll i bilder av fotografen Lena Granefelt.
Bilderna visas också utomhus under Pollineringsveckan på olika platser runt om i Sverige.
Jordhumlan
är en av våra vanligaste humlor. Den har kort tunga och är en ”generalist”, vilket betyder att den kan hämta sin mat från många olika växter.
Vallmoblommor är en favorit eftersom det är så lätt att komma åt deras pollen.
Påfågelöga
är en av de arter man kan se tidigt på våren. Det beror på att den tillsammans med ett antal andra tidiga fjärilar, som nässel- och citronfjäril, övervintrar som fullbildade fjärilar. De fjärilar man ser på våren är alltså kläckta redan föregående höst.
Påfågelögats och nässelfjärilens larver lever enbart av nässlor. Så om du vill njuta av fjärilsprakten kan det vara klokt att spara några solbelysta nässelbestånd i närheten.
Trädgårdshumlan
är en av de humlearter som minskat kraftigast sedan 1940-talet och är idag förhållandevis ovanlig.
Från att ha funnits allmänt i jordbrukslandskapet finns den idag mestadels i blomrika trädgårdar och parker.
Trädgårdshumlan tillhör de långtungade arterna som är specialiserade på växter med djupa blommor. Här besöks den klöverliknande ärtväxten getväppling, en av de mest populära blommorna bland humlor.
Blomflugan
imiterar getingar för att inte bli jagad och uppäten av andra djur. För den som är uppmärksam är det lätt att se skillnad – blomflugan har bara två vingar, medan getingen har fyra.
Denna blomfluga tillhör de bladlusätande släktena. Vuxna flugor är vegetarianer medan larverna är rovdjur som enbart äter bladlöss. Genom att gynna blomflugor i landskapet kan man alltså få giftfri bekämpning av skadedjur och pollinering i ett.
Haghumlan
tillhör de långtungade arterna – som minskar. De är beroende av blommor med djupa blom-
kalkar som till exempel klöver och lavendel. Haghumlan är fortfarande relativt vanlig på många håll i landet.
Åkerhumlan
har minskat mycket kraftigt sedan 1940-talet, men kan fortfarande ses på flera håll i landet. Arten tillhör de långtungade och är därför speciellt bra på att nå in i blommor med djupa blomkalkar.
På Gotland finns en helt orange åkerhumla som kallas gotlandshumla.
Rödmurarbiet
är ett solitärbi som tillhör gruppen buksamlarbin. Det betyder att de samlar pollen på magen istället för på benen som honungsbin och humlor gör. Anledningen till buksamlandet är att rödmurarbiet bor i övergivna insektsgångar i död ved eller ihåliga stänglar, där pollen riskerar att skavas av mot väggarna.
Rödmurarbiet är en av de arter som oftast anlägger sitt bo i biholkar. I Tyskland odlar man rödmurarbi kommersiellt på många håll för att bidra med pollinering.
Pärlgräsfjärilen
är en art som faktiskt ökar i landskapet och som blivit något vanligare under senare decennier. Som namnet säger så lever larven av olika gräs. Här ses en fjäril på en prästkrage, en blomma som är omtyckt av fjärilar genom sin inbjudande blomkorg.
Slamflugan
tillhör blomflugorna och är en ivrig blombesökare och pollinatör. Här på åkervädd. Larverna utvecklas i syrefattig dy eller blött ruttnade material, gärna i diken eller i kanten av våtmarker. En vild damm gör att slamflugorna trivs i trädgården.
För att kunna leva i våtmarker och dammar har de utvecklat en lång snorkelliknade utväxt i bakdelen som de hämtar luft med. På engelska kallas de ”rat-tailed maggot”, alltså ”råttsvanslarv”.
Den viktiga sälgen
Man brukar säga att sälgen bjuder på livets viktigaste frukost eftersom den är en av de första att blomma på våren när honungsbin, solitärbin, humlor och andra pollinerande insekter vaknar.
Rapsfjärilen
är fortfarande ganska vanlig men har minskat i landskapet eftersom man besprutar åkrar mot flera korsblommiga åkerogräs som fjärilens larver lever av. För att få njuta av denna vackra fjäril kan det vara värt att offra några plantor kål i trädgården som larverna kan mumsa på.
Spyflugan
är en pollineringshjälte – en del studier har visat att spyflugor är bättre pollinatörer än till exempel fjärilar.
Många växter med lite mer pikanta dofter, som hagtorn, rönn, oxel och spirea, verkar tilltala dessa guldglänsande renhållnings-arbetare.
Gräsgrön guldbagge
är en ivrig blombesökare och värdefull pollinatör.
Artens larver utvecklas i förmultnat trä eller myrstackar. För att kunna njuta av dessa juveler bör man se till att delar av trädgården tillåts bli lite vildare och spara gamla trädstammar. Här klättrar guldbaggen på martorn.
Ängspärlemorfjärilen
är en av våra största pärlemorfjärilar och har fått sitt namn av de glänsande fläckarna på bakvingarnas undersida. Arten har minskat.
Larven, som äter på bladen av olika violer, har drabbats av att det idag finns färre blommor i landskapet.
Humlor är också bin
Humlorna hör till den stora familjen bin. Enbart i Sverige finns det nära 300 biarter, där honungsbiet är en art, medan det finns flera hundra solitärbin. Humlorna och snylthumlorna utgör 40 arter.
Artdatabanken listar 1/3 av de svenska vilda biarterna som hotade och 1/5 av fjärilarna som kraftigt minskande eller hotade.
Pollensamling
Här sitter en jordhumla på gurkört och har samlat pollen på bakbenen.
Pollen är insekternas protein medan nektar är kolhydrater som ger dem energi.
Körsbär
blommar precis den tid på våren då humlorna bygger upp sina samhällen och blommorna bidrar därför till att de kan växa sig starka.
För att säkra tillgången på mat också efter fruktträdens blomning behöver vi se till att det finns andra växter i närheten som kan blomma resten av säsongen.
Fruktodling
är beroende av pollinerande insekter för att få riklig och välutvecklad frukt.
Utan pollinatörer minskar skörden.
Blommande träd
När lönnarna blommar kan man stå under träden och höra hur det surrar. Vårblommande lönn är en uppskattad källa till näring för många pollinerande insekter.
Viktiga träd som bjuder på nektar och pollen är också hassel, sälg, vide, lind, fläder, hagtorn, hägg, al och fruktträd.
Kryddväxter
Många medicinal- och kryddväxter som är populära i trädgårdar – till exempel isop, lavendel, kungsmynta och salvia – är mycket bra pollen- och nektarväxter.
Dessa växter passar de långtungade humlearterna extra bra.
Åkervädd
är vanlig i södra och mellersta Sverige. Älskad av många pollinatörer, speciellt fjärilarna.
Lokala fröer
Inhemska växter är anpassade till vårt klimat. De kan därför överleva långa vintrar och torra somrar bättre än
växter från andra länder.
Bild från fröföretaget Pratensis odlingar i Småland. De har specialiserat sig på lokalodlade fröer till den klassiska svenska ängen, som även gynnar våra inhemska insekter som lever här.
Ängsfröer
som blåklint, åkervädd, prästkrage, sommarfibbla och klätt hör hemma på den svenska ängen.
Honungsbiet
är vårt minsta husdjur och lever i samhällen om 10.000–60.000
individer. Honungsbiet odlas kommersiellt för sin honungs skull och för att det är en effektiv pollinatör.
Här sitter honungsbiet på en blommande vinbärsbuske.
Ängen
Sverige har förlorat mer än 90 procent av sina ängar sedan jordbruket industrialiserades.
Att skapa en artrik äng eller ”släppa upp” gräsmattan är en viktig insats för att gynna de pollinerande insekterna.
Smörbollar
har en helt sluten blomma och humlan på bilden får lägga ner mycket möda för att bända upp blombladen.
Denna lite pryda hållning hos smörbollen beror på att den utvecklat ett mycket nära förhållande till en speciell liten pollinatör – smörbollsflugan. Den är helt beroende av smörbollarna och är samtidigt den viktigaste pollinatören av växten.
De vuxna flugorna tillbringar större delen av sina liv inuti den slutna blomman.