Simon Lundin, naturvårdare och guide på Naturum Stenshuvud.
SIMON LUNDIN:
”Vårt naturarv skulle behöva bli lika värdesatt som kulturen. Minst lika viktigt som Kulturkanon är en Naturkanon. Vi som arbetar här i Nationalparken märker att artkunskapen har minskat hos gemene man.
Egentligen är det i skolan kunskapen borde nå barnen. Nu är ju de fysiska herbariernas tid förbi, där man förr samlade och lärde sig olika arter. Men idag skulle vi kunna jobba med digitala herbarium! Vårt naturarv skulle behöva bli lika värdesatt som kulturarvet. Minst lika viktigt som Kulturkanon är en Naturkanon där man lär sig, låt säga 20 inhemska arter.
Barnen vill veta, de är nyfikna och lätta att lära. De ställer frågor och vill veta vad de hittar i naturen. Det behöver inte vara märkvärdiga och exotiska arter, det kan vara våra vanliga vilda växter som växer alldeles i närheten. När de kommer till oss i nationalparken går vi ut med fjärilskikare och håvar och letar efter arter tillsammans. Vi vill visa hur fjärilar, bin och humlor hör ihop med olika växtarter: Om inte sälgen blommar så får inte sälgsandbiet och humlorna mat … om inte blåklockor finns kan inte storsovarbiet hitta ro … om inte svartkämpar finns så kan inte ängsnätsfjärilen lägga sina larver…
Det finaste med att vara guide är när man får uppleva att man lyckas bryta igenom motståndet och väcka upptäckarlusten. Jag har träffat många barn som varit lite motvilliga och svårflörtade, som efter ett tag får upp ögonen för något de tycker är spännande.
Efter Pollinera Sveriges samverkansforum ”Odla kunskap” kände jag att vi är många som värnar naturen som kan arbeta ihop och stärka varandra. Någon kallade alla våra samlade krafter för den ”sovande gröna jätten”. Forumet bjöd också på nya bra kontakter, vi har nu haft möten med utomhuspedagogen Eva Lindberg på Naturskyddsföreningens projekt Natursnokarna. Deras utmärkelse Naturfalken är ett bra verktyg för att peppa barn att lära sig fler arter.
Själv växte jag upp bredvid en mosse i Skåne och blev biten av naturen från start. Min bror och jag satt i grannens jordkällare och studerade grodor, paddor, salamandrar och ödlor. Vare sig grannfrun gillade det eller inte var vi där fler gånger om dagen.
För en del tar det tid att hitta kontakten med naturen. En utbränd lantbrukare kom för några år sedan hit till Stenshuvud för första gången. Han hade läst på nätet att man skulle gå i skogen för att må bra, men var ytterst skeptisk. Nu har han gått runt 280 rundor här i parken och är helt frälst. Det finns ju hopp! Vi ser att fler och fler är intresserade av att vara i naturen för rekreation, vandring och löpning.”
Naturum Stenshuvud